Alltför ofta tvingas man läsa uttryck som ”jätte kul”, ”Word dokument” och andra särskrivna ord. Den gamla regeln att det som hör ihop och sägs ihop också ska skrivas ihop, verkar idag vara som bortblåst. Varför har vi tappat förmågan att använda ett korrekt språk när vi skriver brev och andra texter till varandra idag jämfört med för kanske tjugo år sedan, innan ordbehandlarnas stora genomslag. Har vi blivit lata i den stora djungeln av digitala texter, där vi erbjuds autokorrekt, stavningskontroller och ibland även grammatiska kontroller.
Jag läser nästan dagligen ord som ”jätte bra om du kan vara med på mötet” och att ”bifogat en Powerpoint presentation” i eposten från kollegor, kunder och leverantörer. Det rycker i ögonvrån när jag läser sådant. Jag vill bara skrika: sluta särskriv, du borde fan kunna bättre svenska än så. För det värsta är, att det lika ofta är texter från högt uppsatta personer inom IT och myndigheter som från ungdomar och de med svenska som andraspråk. Det är ingen skillnad på bransch, bakgrund eller position inom ett företag. Jag vill säga alla, precis alla är lika dåliga på när ord ska särskrivas eller inte.
Jag funderar. Har vi blivit slappa i våra skrivregler i och med dagens teknik? Har vi tack vare våra smarta ordbehandlare slutat tänka själva gällande stavning, meningsbyggnad och grammatiskt? Eller är det så att allt digitalt brus idag har sänkt nivån på vårt kunnande om hur man egentligen bör formulera sig? Att sättet att formulera sig flyter ihop mellan en kommentar på Facebook och ett nyhetsbrev till våra kunder?
Hur fungerar du själv när du skriver ett brev eller ett dokument i till exempel Word? Litar du till hundra procent på stavningskontrollen eller kontrolläser du texten själv innan du skickar iväg den? Hur gör du när det blir ett ilsket rött streck under ordet Powerpointpresentationen? Låter du det vara ett rött streck eller litar du på din amerikanska ordbehandlare och ”rättar” så det står ”Powerpoint presentation”? Orkar du verkligen högerklicka och lägga till ordet i din ordlista? Inte gör jag det i alla fall. De röda strecken får istället lysa ilsket i dokumenten. Jag kan skamset erkänna att jag till och med särskrivit ord som just Worddokument för att slippa det röda ilskna strecket. Vi är slavar under en svensk-engelsk stavningskontroll.
För det är ändå så, att de flesta av våra ordbehandlare och andra program vi använder på våra digitala enheter idag är engelskspråkiga från början. I engelska språket ska man särskriva ord som ”Word document” och ”PowerPoint presentation” eller ”Christmas tree”. Där är det okej. Men i svenskan skriver vi faktiskt ihop alla ord som hör ihop.
Prova!
Säg ”jättekul” som ett ord, utan någon paus och sen säger du ”jätte kul” med den sedvanliga pausen man tar mellan två ord. Vilket låter bäst? Ok, då tar vi ett exempel till, säg ”julgran” och säg sen ”jul gran”. Vilket lät bäst nu då? Jag tror du fastnade för varianten utan pausen och mellanslaget mellan orden. Eller hur?
Toppen!
Nu har du lärt dig en regel som funkar på de flesta sammansatta ord. Nästa gång du är osäker, säg då ordet tyst i huvudet, med pausen mellan orden som mellanslaget betyder och sen utan. Använd det du tyckte lät bäst. Ja eller varför inte säga det högt och tydligt där man sitter så kan man få sina närmast sörjande att vara med och tycka.
Är du fortfarande osäker eller om ordet känns alldeles för långt (som till exempel flaggstångsknoppspolermedel); använd ett bindestreck då så man i alla fall får läsa ordet ihop. Men glöm inte minnesregeln ”det som hör ihop skrivs ihop”. Eller varför inte slå upp ordet. Svenska Akademiens ordlista innehåller faktiskt de vanligaste sammansatta orden också.
Irriterar de röda strecken under dina sammansatta ord dig? Ja men lägg till dem i ordlistan, lär din ordbehandlare svenska ordentligt. Sluta vara så lat.
Det behöver faktiskt inte vara så svårt. Läs ditt brev eller text innan du lämnar den ifrån dig. Lyssna på hur du själv låter när du läser, när du pausar och när du inte pausar. Låt oss värna om vårt språk och låt det inte bli ännu mer amerikaniserat. Eller är det kanske jag som måste sluta vara bakåtsträvare?
Kan vi vara överens om att det egentligen bara finns en sak som är lika ok att särskriva som inte? Det är ordet vinäger, det sägs lika bra som ”vin äger”.