Påskhelgen spenderades i soliga Smögen, helgen efter var det vår tur att ta hand om västkustbor i vår favoritgruva – Äventyrsgruvan. Det är inte bara jag som älskar livets kontraster. För på ett vis är de ju kontraster, men båda platserna bjuder på dykning i världsklass. Detta gäng hade valt paketet där de får börja hela dykhelgen med att gå äventyrsturen ner. Det är ett bra val på många vis, men framför allt får alla en helt annan inblick i hur gruvan ser ut över lag. Dessutom får de en helt annan inblick i gruvor och gruvbrytning tack vår guidning på väg ner i gruvan.
Gruvlördag med dyk och foto
Nog är det vår i luften även i Tuna Hästberg när vi anländer där lördag morgon. Men vår i luften är två olika saker om man jämför västkusten med Dalarna. Jag och Marcin packar ur bilen och på vagnen medan Jimmy förbereder gruppen med utrustningen som krävs för att klättra äventyrsturen ner i gruvan.
Jag och Jimmy guidar turen ner medan Marcin, Jonas och Jimmy (de dykansvariga) tar trappan ner och förbereder allt de kan inför första dyket. Det vill säga packa av allt från vagnen och på den vagn som ska ta prylarna bort till ”indy-salen”. Gruppen är snabb men då vi var lite sena ner tar vi inga större utsvävningar i turen, men lite vackra utfällningar och gruvbajs måste de ju ändå få se. Det vill man väl inte missa….
Dykning
Väl nere i gruvan erbjuds toalett till de som behövs och en fika innan vi tar oss bort till indysalen för första dyket för helgen. Det visar sig att de inte bara är snabba på att klättra via ferrata, de är sjukt snabba på att byta om till dykprylar. Marcin som sagt något om långsamma stockholmare, ja det får vi ju äta upp. 2 av oss är ju stockholmare, en har bott där 20 år och jag, ja jag bor ju i deras ögon säkert granne med Stockholm. Vi är i alla fall glada att slippa vara de som väntar på alla andra. I vattnet delar vi upp oss i två grupper där jag och Marcin har hand om en grupp och team JJ (med varsin JJ dessutom) guidar grupp två.
Dykningen är som alltid helt fantastisk. Jag ligger längst bak i ett band av lampor i ett kristallklart vatten. Avvägning och balans är helt perfekt och med det tempo som hålls så är jag bara så avslappnad. Det här är verkligen avkoppling. Jag känner nu vilken utveckling jag gjort sedan vi tog upp dykningen tillsammans igen och Marcins ord att när man är perfekt blyad och balanserad så ska det kännas som man bara kan ligga still i vattnet utan att åka varken upp eller ner. Jag vet att jag hört orden förut, men det är först nu jag verkligen, på riktigt känner så…tror jag. Marcin kör sin vanliga runda och vi kikar på dynamitlåda, trappa och gamla bron, stödben knämataren och annat som ligger kvar. Jag vill ju bara förklara för dem vad det är de ser. Men jag tror de uppskattar dyket som det är ändå. Efter 47 minuter i gruvans vatten bryter vi ytan. Jag kan lova att jag är kissnödig nu och att ta sig till toalett dessutom få av dräkt och alla underställ känns bara så jobbigt. Men, av någon anledning går det ofta över lite när man väl är uppe och fått av sig dykprylarna i alla fall.
Fototur
Efter dyket är de lika snabba av med allt och snart sitter alla och äter lunch. Dyket efter lunch, vid dykplattformen hoppar jag över däremot. Jag spar mig till dagen efter då vi också ska dyka där men passa på att fotografera lite. Istället tar jag med Gretas fotograf och kompis på en fototur och visar honom den söta lilla gruvvagnen och när jag ska ta honom till gamla fikarummet och arbetsplatsen hör vi hur det forsar högljutt bortåt isorten. Jag säger till honom att vi bara måste gå och kika hur det ser ut när isorten töms på vatten. Han blir helt eld och lågor och börjar fota vattenfallet som bildats mitt i isfallet. Riktigt cool syn faktiskt, både isfallet och fotografen som gör allt för den perfekta bilden. Vi hinner inte mer än ett väldigt snabbt besök till fikarummet med arbetsplatsen utanför innan vi ska tillbaka till de andra, men han verkar väldigt nöjd ändå och med säkert tusen nya fotoidéer i huvudet. När alla är klara och ombytta tar vi oss de 396 trappstegen upp ur gruvan. De flesta av oss åker till bystugan (gamla skolan) där vi övernattar.
Gruvdykning
Söndag och man är lite mör i kroppen. Men inget lite, eller ja mycket kaffe kan göra nåt åt. Idag ska vi böra bara ett dyk innan västkustborna ska åka hela vägen hem. Hmm ja snart har även jag och Marcin så långt hem från gruvan, men jag kan lova täta besök ändå i trakterna. Idag är det tänkt att de får dyka lite mer fritt då de redan gjort bra ifrån sig och redan dykt vid denna plats.
Vi guidar runt dem vår vanliga tur och sen lämnar vi dem precis vid dekostången i det öppna vattnet och gör en egen liten detour. Marcin tar mig bort till huset (inte hängande huset) och vi gör circiuten där. När vi lämnar den upplysta delen och jag förstår att vi tagit oss bort från de öppna delarna känns det bara så kul, tanken i huvudet "yey, vi är tillbaka" och jag är ändå precis lika lugn som jag varit hela helgen i vattnet. Det är först nu jag inser hur jag kämpat tidigare, eller ja kämpa kanske är ett stort ord i sammanhanget men nog har jag behövt fokusera på saker som tagit energi som jag inte behöver göra längre. Det är jag, Marcin och gruvan. Att han lyser med videolampan rätt i nyllet på mig stör inte alls utan jag poserar tålmodigare än någonsin. Med nya vantar under torrhandskarna så fryser jag inte alls. Jag är inte kissnödig och inte hungrig. Jag bara njuter. Circiuten är kort och snart är vi tillbaka hos de andra vid dekostången. Marcin tar några fler bilder innan vi slutligen går upp. Eller, jag går upp, Marcin stannar och fotar de andra.
Det här dyket kommer jag leva på länge och nu bara längtar jag ännu mer till nästa gruvdyk. Jag längtar till sommaren och då jag ska öva mer med att dyka med 12:or istället för mina 7:or, inte för att jag haft ont om gas kvar i flaskorna under våra senaste dyk fastän de varit lite längre och djupare. Men jag vill passa på att öva för att få mer marginal i våra kommande gruvdyk, då är sommaren perfekt att öva sådant på. Jag tänkte även ta upp fotograferandet under ytan då.
Nu väntar dyk i Vagnhärad, Smögen och Lysekil. Sen får vi se vad jag hinner med eller om fokus kommer ligga på flyttkartonger och städning några veckor.