Jag är nog inte gjord för att vara ute bland folk alltför länge. Att stå som "inkastare" vid en ring en hel dag som domare på tävling gjorde mig minst sagt matt och dimmig i huvudet. Det är visserligen ett jätteroligt uppdrag då man möter alla som ska tävla på ett helt annat vis än om man sitter som poängdomare eller vid bordet. Men, det är också desto mer att hålla reda på också, speciellt när de tävlande behagar att inte vara på plats skälig tid innan de ska tävla så vi hinner kolla alla skydd m.m. Därför kändes min inplanerade vandringsdag för mig själv extra behövlig.
Efter 9,5h sömn vaknade jag och fixade kaffe och åt frukost i lugn och ro, jag visste ju att jag skulle ha gott om tid även fast jag kom iväg vid 10. Packade allt och gav mig av. Även idag får mitt tilt-shift haka på som enda objektiv, filma och fota annat kan jag faktiskt göra med mobilen för en sådan här dag. Med packar jag också mat, vatten och första hjälpen-väskan.
Då det inte stått så mycket om rundan fick jag chansa lite på var jag skulle parkera. Visste att rundan skulle vara utmärkt med orange målat band på träden och att man bäst skulle utgå från södra Järndammen, ja det var ju just det, södra delen.
Vädret är toppen och turen känns riktigt mysig redan direkt. Jag möter nån kvinna som uppdaterar skyltarna med fiskeregler och ja sen möter jag även en fiskare. Jag stannar och pratar lite med dem båda om vädret, naturen, komma ut och mental avkoppling i all annan hets. Jag knallar vidare och stannar och fotar vid några ställen, både med och utan stativ (kommer bilder från kameran senare, blir bara mobilbilder här). Det är skönt med tystnaden och att inte behöva lyssna på någonting, att inte prata utan bara gå i sina egna tankar. Det är rätt skönt och lite roligt vilka tankar som kommer upp till slut när man gått några timmar själv i tysthet.
Till slut kommer jag till en parkering och jag förstår att DET är Järndammens södra del och att jag går Gruvdammsturen söderut istället för norrut, men jag fortsätter följa markeringarna. När jag möter kvinnan som jag mötte direkt när jag startade frågar hon mig "jaha har du gått runt dammen nu?" "nää" svarar jag "jag ställde bilen där borta" och känner väl någonstans i kroppen tillsammans med hur känslan av hur solen ligger på att jag är på väg åt fel håll. Jag knallar fort på åt mitt planerade håll för att inte visa min osäkerhet haha. Men, jag bestämmer mig också för att det inte spelar någon större roll. Jag stannar en bit in i skogen och kollar kartan och ser att det ligger ett kärr som heter Gräskärret en bit bort, det känns lite avsides och som en perfekt lunchplats för mig.
Väl vid kärret finns det såklart ingen naturlig rastplats just för att det är lite avsides, men jag hittar plats i vårsolen och njuter ändå. Jag passar på att koka kaffe innan jag sölar ner min enda kastrull med pasta och tomat. Starkt kokkaffe slår ju frystorkat alla gånger. Pastan kokar jag i tomatsåsen för att spara på vatten, men när jag ska öppna tomatburken sitter jag där med flärpen som ska öppna locket i handen och locket är kvar på, tur att jag har tog med en kniv som jag kan använda att trycka ner där perforeringen går i locket. Till slut avnjuter jag i alla fall mitt kaffe och mat i solen.
Jag planerar nu hur jag ska gå vidare, ska jag gå tillbaka och sen fortsätta rundan runt Järndammen eller ska jag fortsätta denna stig och "free base'a" fram till rutten tillbaka? Alltså, gå tillbaka samma tur känns ju inte så lockande då det var väldigt mycket avverkad skog och det är alltid roligare att gå annan väg hem. Jag bestämmer mig för att gå enligt en viss rutt jag kollat ut som ska ta mig tillbaka. Grusväg och småstigar.
Allt går toppen fram till ett kalhygge. Där tar den tydliga stigen slut och jag blir osäker. Men, med karta och app med kompass hittar jag stigen jag ska in på. Samma visa sen när jag ska vika av på nästa stig. Det hela gav faktiskt en ännu skönare roligare vandring, det skapade lite extra utmaning och jag fick använda lokalsinnet på ett annat vis. Samma när jag kom tillbaka till rutten vid Järndammen när jag tröttnade på att gå i motionsspåren och hittade en stig som istället gick utmed vattnet.
Nu finns i alla fall min egna rutt och tur i appen Viewranger, min alldeles egna Järndammen-Gräskärret Angelica special en tur på drygt 8 km.
Inte nog med att jag nu känner mig redo för morgondagens äventyr och utmaning, jag hittade nya fina rutter på vägen jag bara väntar på att få vandra. Framåt sommaren kommer jag nog att köra hela Gruvdammsturen skulle jag tro.
För er som inte orkade läsa allt får allt sammanfattat på nån minut i en liten film jag klippte ihop.
Nästa helg är det påsk, fredag blir det gruva, resten av tiden ska jag umgås med mina barn (om de vill umgås med mig). Kanske det blir nån tältning också, vem vet. En sak vet jag i alla fall, det är att jag trivs 100ggr bättre i mina friluftskläder än kavaj, skjorta och slips.
Nu ska jag packa inför i morgon.
Comments