Jag började nästan tro att jag hade något otalt med ett fjäll. Jag trodde Fulufjället försökte säga mig att jag skulle hålla mig borta från det. Ända tills jag och Marcin mötte andra vandrare med exakt samma erfarenheter. Det verkar snarare som om Fulufjället är ett blåsigt och smågrinigt fjäll.
Jo jag vet, fjällen bjuder på ombytligt väder och så vidare. De flesta fjällturer har faktiskt bjudit på alla typer av väder under en och samma tur, varje gång. Ja i alla fall näst intill. Så den är jag fullt medveten om. Men varje gång jag och Marcin försökt oss på att komma upp på Fulufjällets platå har fjället bjudit på såna stormar att inte gått att komma upp på ett säkert sätt.
Från början hade vi tänkt att åka upp till Oldfjällen igen för att ta revansch på Himmelsraftet. Men pga jobb, mina studier och nästa veckas resa fick vi tänka om. Det fick bli Fulufjället och hoppas på att det antagit sin höstskrud.
Fredag
Väl på plats runt två på eftermiddagen packar vi det sista i våra ryggsäckar (vilka är betydligt lättare båda två denna gång), byter om och ger oss av upp på fjället via Brottbäcksstugan. Ryggsäcken sitter perfekt redan från början och känns inte alls tung på ryggen. Jag går för en gång skull först och mina steg känns raska. Vi har ett mål och det är Särnmannskojan.
Så snart vi når platån känner vi hur vinden tar emot och vi får en frisk motvind. Men målet är inställt och vi har bestämt att är bara kojan ledig för kvällen/natten spenderar vi i alla fall natten där. Hur illa kan det bli? Inte värre än de 25-30m/s vi hade vid fallet vid vår första gemensamma tur hit. Vi ställer av våra ryggsäckar i kojan och går på lite upptäcksfärd med bara kamerorna. Sist vi var här var det massa snö och vi turskidade upp (men fick sova nere pga hård vind).
Vi sågar och hugger upp en del ved för att ha i kaminen under natten och för att nästa sällskap också ska ha färdig ved. När kaminen blivit varm får den agera spis och vi äter och dricker lite gott. Det går ingen nöd på oss. Utanför hör vi hur vädret och vindarna hårdnar. Vinandet går över till det välbekanta rytandet och det bankar och slår på sina håll utanför kojan. Det är inte helt lätt att somna till, men denna gång är jag inte orolig över att fönstret ska blåsa in eller kojan blåsa bort. När vinden mojnat något somnar jag in och sover oroligt några timmar.
Lördag
Lördag morgon vaknar vi något trötta men det är helt ok väder utanför. Lite mulet, lite blåsigt men det går att vandra i. Vi äter frukost, packar ihop och lämnar över kojan varm och torr till två familjer som har tältat en bit bort. De uppskattar att kojan redan är varm åt dem. Jag och Marcin vandrar bortåt Rörsjön och dess stugor där lunchen ska intas. I Rösjöns vandringsstugor fixar vi mat..Efter vår gourmetlunch vandrar vi vidare mot Harrsjöstugorna där vi eventuellt tänkt övernatta då det var alldeles för mycket folk för vår smak borta vid Rörsjön.
Ben och kropp känns piggare än någonsin denna tur och bort till .. stugorna håller vi ett tempo på nästan 4km/timme. Med en fullpackad ryggsäck på 65 liter på ryggen känns det helt ok. Kan hända att ösregn i motvind snabbade på tempot något. Vid stugorna är det såklart också massa folk, bland annat ett skönt finskt par vi pratar länge med. Marcin och finska killen gör upp eld i kaminen (läs: Marcin tar över finska killens uppdrag med att göra upp eld i kaminen). De blir såklart eld och lågor när Marcin berättar om bastun borta vid Rörsjön.
Länge hänger vi där i tron om att vi tänkt övernatta där. Väderprognosen växlar mer än en tonårings humör och hör borta har vi inte ens täckning med min teliamobil. När vi så inser att vi kommer bli tvungna att tälta i eventuell snöstorm tar vi våra ryggsäckar och planerar att gå hela vägen bort till Särnmanskojan eller t.o.m. Brottbäcksstugan om det blåser upp alltför mycket. Det känns ändå bättre att vara lite närmare hem imorgon.
Vägen tillbaka
Ett kort stopp igen vid Rösjön där vi äter några bitar choklad, nån näve nötter och dricker vatten. 4km avklarade, nu bara 6km till Särnmanskojan eller 7-8km ner till Brottbäcksstugan och bilen. När vi kommit bort från stugområdet precis möter vi två damer med gympadojjor och helt utan packning. En av dem utbrister: "är ni också vilse här på skoterleden?" vi svarar "nää vi gick här imorse, det. är en kombinerad vinter och sommarled" och de säger. "ja alltså vi skulle tillbaks till vattenfallet och har nu gått 5km fel". Vi förklarar vägen de ska ta för att hitta stigen till vattenfallet. Noll förberedda för fjället: ingen karta, inga kläder för ombyte, inte ens matsäck. Jag och Marcin tittar på varandra och vandrar vidare.
När vi når vägskälet, eller ja stigskälet heter det väl här har vi bestämt att vi ska ta ett beslut. Mot Särnmanskojan eller Brottbäcken. Marcin säger "ska jag vara ärlig så kör jag gärna hem ikväll, jag känner mig ganska färdig med fjällen och blåsten nu". Som om han läst mina tankar. Jag omfamnar hans förslag och vi tar skoterleden ner mot Brottbäcksstugan och bilen.
Delvis var det en riktigt fin stig ner, delvis påminde turen ner om vandringen i Oldfjällen. Jag är nu rejält trött och ingen dextrosol i världen kan få mig pigg igen. "Nae inte den. här sörjan igen" tänker jag. Bakom oss, uppe på fjällen tornar riktigt mörkblågrå moln upp sig. Det hade ju. varit fint att slippa ett till ösregn över sig idag. Men det är just ösregnet i ryggen som slutligen piggar upp mig. Som du kan se nedan så skapade ovädret tillsammans med solnedgången ett helt magiskt ljus. Dessutom visar skylten att vi nu bara har 1km kvar till bilen.
Väl i bilen fixar jag mackor åt oss med köttbullar och mjukost och vi styr kosan hemåt och sover gott och torrt i vår säng hemma. Söndagen bjöd på en ordentlig sovmorgon med kaffedrickande i sängen. Båda lika nöjda med helgen.