Gruvtur med norska gruvisar del 1

Vad hette det nu, ja men du vet, under skoltiden då det gjordes såna utbyten när en klass från något annat land kom och hälsade på och sen fick man åka och hälsa på dem. Ja lite så kändes det när det kom en hel hög med halvgalna norrmän och hälsade på, dvs Oslo Underground. Jag, Malin (som var orsaken till utbytet från vår sida) och Micke skulle visa runt dem under helgen.

Jag kan säga att dag ett i första gruvan och umgänget med gänget lärde mig en hel del. T.ex. att banan faktiskt heter banan på norska, inte guleböj. Jag vet, det kom som en chock för oss alla. Inte heller heter ambulans klante-taxi eller Lucia glitter-Stina. Haha, nä alla ord utom just guleböj var väl rätt självklara att det var hittepå av svenskar. Men jag kände att det var en av oss som var väldigt besviken över att det bara hette banan även på norska.

Under förmiddagen passade jag och Micke på att göra iordning brasa till dagens korvgrillning medan Malin guidade i den lite mindre delen av gruvan. Vi hade, dagen till ära, slagit läger vid Gruvtrolls och bröderna Schröders plats nere i dagbrottet.

Kan säga att det var på tok för länge sen jag gjorde upp eld, för att inte tala om att göra upp eld med tändstål. Jag hade blivit av med snitsen med tändstålet helt. Men det hade vi kommit överens om att vi skulle göra. När jag dessutom glömt tändaren i bilen hade jag inget val. Tur att Micke hade vanan inne och lyckades få fyr på skite...jag menar elden. Jag själv får ta på mig fyskämsstruten och öva nu. Men brasa blev det och till slut även korvgrillning. 30-40 varmkorvar senare var alla mätta och ännu gladare än innan och vi fortsatte gruvturen till den större delen. Nu följde även jag och Micke med.

Till en början höll vi oss i alla fall hyfsat samlade. Men det tog inte ens 15 minuter förrän vi var uppdelade i 2 grupper. Sen blev det 3, 4, 5 grupper. Ja kortfattat, till slut var det gruvisar överallt. Norska gänget var ju vana att vara så många och hade insett för en massa turer sen att de behöver dela upp sig på det här viset så de hade radiokommunikation sinsemellan, vilket underlättade väldigt. Likaså mötestider när alla skulle återsamlas. Under tiden lyste och pratades och fotades och ljusmålades i varje litet hörn. Varje ispelare, kvarlämning och sten blev dokumenterad. Nä, kanske inte varje sten, men väldigt många.

Nog för att språket skiljer något men intresset och fetisch för dynamitlådor, kvarglömda gruvkläder och annat var precis densamma. Samma med lyckan att få krypa genom ett trångt hål. Det var kul att se gruvan med några som aldrig varit där och dessutom vara den som hittar "bäst". Då lär man sig hitta och faktiskt se gruvan på ett nytt sätt. Jag själv såg saker i gruvan jag själv aldrig blivit visat eller sett förr.

Efter en massa timmar underjord var jag med sista gänget upp. Vi följde med bort till deras läger för att se hur de bodde. Ja läger var ett väldigt passande ord. De hade t.o.m. hissat sin egen flagga. Lägerelden blev snart en lägerbrasa och säkert senare ändå ett lägerbål. De där grabbarna kan campa de.

Vi, svenskar, åkte ner söderöver igen och tittade förbi vid skolan i Tuna Hästberg som helgen till ära var fylld med polska dykare. Precis som hos norrmännens läger blev vi överösta med erbjudande om diverse alkoholhaltiga drycker men ännu en gång fick vi tacka nej. Vi skulle ju köra en bit till, och hade egen öl som väntade. Det blev en stunds prat med Marcin om gamla dykminnen och ölgömman som fanns utanför skolan en gång i tiden...måste nog ta upp det där igen tror jag. Många gapskratt och en stunds ölletande senare åkte vi vidare hem till Malin, en bra bit efter 22. Då vi skulle få sovmorgon dagen efter unnade vi oss en öl och att sitta och prata en bra stund efter midnatt. Kan lova att vi somnade gott sen. Söndagen skulle bjuda på mer gruva, mer mer om det i nästa inlägg...

Tack Michael Leidstedt för alla bloggbilder!!!

#gruva #gruvturism #gruvfotografen #oslounderground #ljusmålning #nördträff #ue #urbex #övergivnaplatser