Återförening och återförening - vi har ju setts en massa under våren. Men återförening i den bemärkelsen att det bara var hon och jag som var ut. Hon, ja jag pratar ju om Malin såklart. Jag trodde inte nyförälskelsens dimma skulle hålla så länge som den gjorde och att jag och Marcin skulle utföra våra intressen mer på egen hand redan efter ett par månader. Men med så många gemensamma intressen och gemensamma vänner blev det bara att vi var oseparerbara om helgerna. Ett underbart lyxproblem.
Då jag och Marcin har dykt en hel del har jag inte heller bloggat så mycket då det handlat mest om att dyka in nya prylar, dyken har varit korta och grunda men ack så nyttiga och lärorika. Det kan nog bli lite mer dykrelaterade blogginlägg framöver och då även de dokumenterade med bild och film.
Ja jag har faktiskt också saknat att åka iväg med bara Malin och fota en hel dag såhär. Fika, fota och fnittra - tre viktiga F när vi är iväg, jag och så Malins bil "fittläppen". Vi bestämde oss för att åka till ett gruvområde där jag inte varit förut men Malin varit ner i ett av hålen, ett mysigt ställe som inte kräver repklättring eller annat. Mitt mål för dagen är att prova lite nya funktioner jag läst på om på nya kameran jag har, en Olympus OMD EM-1 Mark III. Dvs en spegellös liten rackare. Men jag kommer för den delen inte överge min Canon 6D, inte så länge den fungerar bra i alla fall.
Funktionerna jag tänkt testa på är: Live Comp och Live View. Två lägen speciellt bra för mörkerfotografering. Live Comp lägger fungerar kortfattat så att den tar först en bild och sen lägger till en bild när jag tillsätter ljus. Det gör att om jag t.ex. som i exemplet nedan fotar ut genom en tunnel så blir inte utsidan exponerad för där känner kameran att den inte behöver ta en bild igen. Nu minns jag inte exakt hur många exponeringar den hamnade på men säg en 30st ca och allt detta sker medan jag ser det i kameran så jag avslutar själv när jag tycker att bilden ser bra ut.
Nästa funktion är lite mer som bulb och det kan man ju förstå på namnet. Där ställer jag helt enkelt in ISO och skärpedjup som vanligt. Sen startar jag exponeringen genom att trycka på avtryckaren och sedan i kameran ser jag hur bilden målas upp. När jag är nöjd trycker jag bara på avtryckaren igen. Här nedan ser ni exempel där jag testat båda funktionerna på samma motiv. Kan ni gissa vilken som är fotad med vilken teknik?
Ovan mark går vi tillsammans. Men så snart vi kommit under jord så drar vi åt varsitt håll och fotar. Det är rätt skönt att göra så, man kan fokusera väldigt på just fotograferingen då. Men innan vi är nere i gruvhålen irrar vi runt i skogen en stund och hittar först gruvorten som Malin inte varit i och går in där med höga förväntningar. Den känslan man alltid har när man ska in där man inte varit förut och inte hört något om. Söt lite blindort som ser ut som ett kors med perfekta fika-stenar i utkanten. Vi fotar en stund och tar sen en fika och funderar på hur det varit när gruvarbetarna huserat här en gång i tiden innan vi letar upp nästa ställe.
Nästa ort är en utlastningstunnel med en hel skrälldus med tappfickor. Jag gör så att jag går hela vägen för att reka fotovinklar och sedan börjar jag fota. Att gå på ett nytt ställe och spana vinklar och detaljer är så avslappnande och tillfredställande. Men då inte heller detta ställe är så stort så får jag vänta lite på Malin och slås av att hon irrar runt ganska roligt med lampor och annat och beslutar mig för att dokumentera detta med kameran.
När vi känner oss nöjda och faktiskt börjat frysa lite båda två ger vi oss upp på ytan och tar en fika i dagbrottet innan vi ger oss av från gruvområdet och avslutar dagen i Ludvika med en glass vid hamnen med Micke och Emelie.
Ja har ni sett här vilken fin present jag och Marcin fick av Malin. En ska få bo i hallen vid spegeln och den andra i köksfönstret. Tack goa du.
Comments