Jag minns när jag började att fotografera i gruvor, när jag sprang runt med min Iphone 4 och gamla Gopro. Jag minns vilka visioner jag hade i huvudet och jag minns också hur besviken jag blev nio gånger av tio när jag kom hem med mina bilder. Jag både minns och nu upplever samma sak igen, men inom en annan genre av fotografering som även den kräver mycket ljus.
Såklart att intresset för foto skulle följa med mig under ytan nu när jag börjat dyka. Det var ju ganska givet. Precis som jag fotograferar gruvor för att du ska kunna se dess skönhet vill jag ju nu fotografera för att du ska få se allt vackert jag ser under vattenytan.
DJI i Vagnhärad
Det började lite smått med ett uv-skal till min DJI Osmo Pocket och några filmer. Både jättekul och svårt att filma under ytan. Gimbal i all ära men den hänger inte alltid med på alla rörelser när den är i sitt uv-hus så det blev lite ryckiga scener men helt ok ändå. Ivrig som jag är började titta på uv-hus till mina två systemkameror direkt. "Pust, de kostar minst lika mycket som kamerorna i sig." Men jag bara villhöver en NU. Marcin hejdade mig lite och sa "jag har ett uv-hus till en lite mindre kamera, börja med den". Sagt och gjort, jag köpte hem en tillhörande kamera och nu börjar lärandet på allvar.
Två foton och en film av DJI Osmo Pocket
Uskavi
Efter första dyket med nya kameran kom jag hem utan en enda bild jag kände spontant att jag ville redigera. Men till slut valde jag en, för att kunna jämföra mellan dyken. Här har jag lekt med halvautomatiskt läge med fast bländare på f2 och auto ISO. Intet helt lyckat.
Första första dyket med Canon Powershot 95 med uv-hus
Tuna Hästberg
Andra dyket gjorde jag i "indy" i Tuna Hästberg. Nu hade jag suttit hemma och klickat lite på UV-hus för att se vad och hur jag kan ändra inställningarna. Här fick jag till två ok bilder där man ser vad det är, tror jag. Förutom att ena lampan la av under dyket, lärde jag mig ännu mer om inställningar och kameran. Det var skönt i alla fall att spendera över en halvtimme själv i vattnet (med uppsikt av andra på lite håll) och pilla på inställningar och leka med ljus. Nu har jag åter igen halvautomatiskt läge men fast ISO på 800. Jag har lekt med fast bländare och har nu i alla fall lärt mig att ändra detta, men insåg när jag kom hem att även slutartiden behöver vara fast.
Bild från Tuna Hästberg med Canon Powershot 95
Kolsva
Under tredje dyket, i söndags, skulle vi ner och fotografera "bilarna" i Kolsva. Ett väldigt känt ställe i den gruvan och det tog mig 50-60 dyk innan jag såg att ena bilen har dubbdäck. Jag frågade runt lite bland de andra dykarna om jag mindes vägen ner rätt och vi simmade faktiskt rätt på dem. Men vägen ner gick trögt, jag var täppt men kände mig otroligt målmedveten ner. I huvudet lät det "fota bildarna, fota bilarna" och jag hade såklart en bild i huvudet över hur bilden skulle bli. Marcin skulle ställa ut videobelysning och lysa uppifrån. Yes så snyggt det skulle bli
En lång historia kort. Det blev inga bilder på bilarna. Men jag for runt som en stressad abborre på 23-24 för att fota och hitta rätt vinkeln. Marcin låg så fint och lös med videolampan ovanifrån, trodde jag. Nåja, på vägen upp igen stannade vi till vid en annan känd plats som i mina kretsar alltid kallats för "spaden". Här fotade vi lite och jag kan bjuda på en bild härifrån. Jag vet att kompositionen suger men känner ändå att det börjar ta sig med att dyka och manövrera kameran samtidigt. Det var inte ett av mina bästa dyk, inte ens ett av mina bättre. Men jag lärde mig en hel massa i alla fall. Denna gån är ISO fast, jag har manuellt läge så jag kan ställa in slutartid och bländare själv.
Jag får tacka både Marcin och Reeldiving för att jag har tillgång till bra ljus för det kan man aldrig få för mycket av. Nu behöver jag ju bara en bättre kamera, för det kan ju inte bero på mig va?
(klicka på pilen till höger i bild för att se den i färg)
